Den europeiska fondmarknaden präglas av en hög grad av internationell konkurrens. Genom EU-gemensamma regelverk säkerställs att fonder på ett enkelt sätt kan etableras i ett land och erbjudas sparare i ett annat. Några jurisdiktioner inom EU, särskilt Irland och Luxemburg, har attraherat en stor andel av den europeiska fondbranschen, inklusive aktörer från Sverige. En viktig anledning till detta är att dessa länder har en snabb regelutvecklingsprocess som effektivt anpassar sig till förändrade kundbehov och nya produktlösningar. Eftersom det är relativt enkelt att bedriva gränsöverskridande verksamhet blir en jurisdiktions förmåga att kontinuerligt anpassa sitt regelverk en avgörande faktor när ett fondbolag eller en AIF-förvaltare beslutar var verksamheten ska bedrivas.
I denna konkurrenssituation mellan olika jurisdiktioner är en väl fungerande lagstiftning central, men även tillsynsmyndigheternas arbete spelar en avgörande roll. Branschen framhåller att Finansinspektionens (nedan FI) handläggning och vägledning inte är lika effektiv som i grannländerna eller jämfört med alternativ som Irland och Luxemburg. Fondbolagens förening vill med denna skrivelse hemställa att FI, inom ramen för sitt förenklingsuppdrag från regeringen, vidtar åtgärder för att:
- öka effektiviteten och förutsägbarheten i handläggningen av ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem genom förbättrade administrativa processer,
- öka rättssäkerheten genom att offentliggöra inspektionens interna praxis,
- höja servicenivån och öka förutsägbarheten genom förbättrade möjligheter till vägledning, samt
- ändra vissa föreskrifter så att proportionalitet säkerställs och förutsättningarna för att bedriva fondverksamhet i Sverige förbättras.
Ladda ner dokument med bilagor: Framställning om regelförenkling och förbättrad effektivitet i Finansinspektionens verksamhet
FI:s förenklingsarbete
I regleringsbrevet för budgetåret 2024¹ fick FI i uppdrag av regeringen att stärka och påskynda förenklingsarbetet i fråga om arbetet med regelförenklingar och processer för att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader, exempelvis genom digitalisering av kärnuppgifter. Förenklingsarbetet ska även beakta hur myndigheten kan underlätta för företag under tillsyn i fråga om behovet av rättslig vägledning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 15 mars 2026 och inkludera förslag på fortsatta insatser inom förenklingsarbetet.
Föreningen har vid flera tillfällen framfört till FI att ärendehanteringen av ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändringar av dem behöver förbättras. Föreningen har betonat vikten av att dessa ärenden hanteras inom den lagstadgade tidsfristen om två månader, att det tydligt specificeras vilka handlingar som ska lämnas in för att en ansökan ska bedömas vara fullständig, och att den praxis som inspektionen använder sig av vid sin ärendehantering måste finnas offentligt tillgänglig.
FI har bemött kritiken genom att påpeka att endast enstaka ärenden om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem har överskridit den lagstadgade tidsfristen. Inspektionen har även framhållit att ansökningarna för dessa ärendetyper ofta är ofullständiga och saknar viktiga uppgifter.
FI:s ärendehantering
Förbättrade administrativa rutiner
Förslag:
1) FI:s betalningsrutiner bör ändras. En ansökan som kommit in till inspektionen bör registreras automatiskt och momentant bekräftas med ett digitalt meddelande som innehåller ärendets diarienummer samt betalningsinstruktioner.
2) FI bör möjliggöra för sökandena att lämna in ansökningar via digitala formulär.
Enligt informationen på FI:s webbplats fattas beslut i ärenden om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem inom 60 dagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in och avgiften har registrerats. På webbplatsen anges även att avgiften inte ska betalas förrän handläggarbrev och diarienummer har erhållits från inspektionen.
För att skapa ett faktabaserat underlag om FI:s ärendehanteringsprocess har föreningen genomfört en undersökning av de ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem som kommit in till inspektionen under perioden 1 januari 2024–30 juni 2024. Undersökningen omfattar totalt 12 huvudansökningar om nya fondbestämmelser och 30 huvudansökningar om ändrade fondbestämmelser och baseras på de dagboksblad som upprättats av inspektionen för varje ärende.² Inspektionen ska enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, LVF, fatta beslut i sådana ärenden inom två månader från att en fullständig ansökan lämnats in (4 kap. 9 § fjärde stycket). Undersökningen visar att endast ett fåtal ärenden hanteras inom två månader från att en ansökan lämnats in till inspektionen. En närmare granskning av underlagen visar att ärendehanteringsprocessen är uppdelad i flera delmoment, vilket leder till onödiga tidsutdräkter.
I de ärenden som granskats i undersökningen har det tagit mellan en och 13 dagar för en ansökan att registreras av registraturen. Efter att ansökan har kommit in har det i genomsnitt tagit nio dagar innan ett handläggarbrev med information om ärendets diarienummer, avgiften och betalningsinformation skickats ut till sökanden. Som längst har det dröjt 17 dagar innan ett handläggarbrev skickats ut.
Föreningen anser att det är problematiskt att FI på detta sätt kan styra när den lagstadgade tidsfristen börjar löpa. Problemet uppstår eftersom avgiften inte kan betalas i samband med att ansökan lämnas in till inspektionen, eller omedelbart efter att den har registrerats och tilldelats ett diarienummer. Inspektionens nuvarande rutin med handläggarbrev, där det rutinmässigt tar en vecka innan brevet skickas, innebär i realiteten att den lagstadgade tidsfristen förlängs med motsvarande tidsutdräkt utan att bolagen har någon möjlighet att påverka detta. Om kriterierna för att en ansökan ska anses fullständig fortsatt inkluderar krav på registrerad betalning, bör inspektionen, som ett led i sitt förenklingsarbete, möjliggöra för bolagen att lämna in ansökningarna och betala ansökningsavgiften samtidigt, till exempel via ett digitalt formulär. En ansökan skulle då kunna bekräftas med ett automatiserat digitalt meddelande som innehåller diarienummer och betalningsinstruktioner. Detta skulle tillåta bolagen att betala avgiften samtidigt som de lämnar in ansökan. Ett sådant förfarande skulle kunna ersätta de manuella handläggarbreven och därmed förenkla och påskynda processen avsevärt för både inspektionen och bolagen.
Ett exempel på att myndigheter kan ha en effektiv administrativ process är Bolagsverket. Myndigheten har länge använt digitala processer för inlämning av ansökningar och betalning av dessa. En digital ansökan kvitteras av myndigheten inom ett par minuter efter att ansökan lämnats in. I kvittensen anges ärendets diarienummer och hur betalningen ska genomföras. Detta ökar förutsägbarheten och den upplevda effektiviteten i myndighetens ärendehanteringsprocess.
Beräkning av lagstadgad tidsfrist
Förslag:
3) Perioden från det att en ansökan lämnas in till dess att ett handläggarbrev skickas ut ska räknas in i den lagstadgade tidsfristen om två månader.
4) FI bör informera sökanden när ansökan är fullständig och den lagstadgade tidsfristen därmed börjar löpa.
5) FI bör sträva efter att fatta beslut i ärendena så snart som möjligt, samtidigt som den lagstadgade tidsfristen alltid måste respekteras.
Det är av stor vikt att det går att fastställa när den lagstadgade tidsfristen löper ut i ärenden som rör godkännande av fondbestämmelser eller ändringar av dem. För att säkerställa förutsägbarhet i processen bör FI informera sökanden om när ansökan bedöms vara fullständig och tidsfristen börjar löpa. Att inte kunna förutse när ett beslut kan påräknas skapar stora utmaningar för bolagens verksamhetsplanering. Beslut om nya fondbestämmelser kan exempelvis påverka lanseringsplanerna för en fond, samordningen med distributörer och bemanningsplaneringen, vilket i sin tur kan medföra ökade kostnader och en avsevärd administrativ belastning för bolagen. Det är av detta skäl det finns en lagstadgad tidsfrist.
Av undersökningen framgår att endast 33 procent av huvudärendena som berör nya fondbestämmelser avgörs inom 60 dagar från att ansökan lämnats in till FI. För ärenden som rör ändrade fondbestämmelser ligger motsvarande siffra på 57 procent. Som längst har det tagit 175 dagar för inspektionen att fatta beslut i ett ärende om godkännande av nya fondbestämmelser, och 141 dagar i ett ärende om ändrade fondbestämmelser.
Undersökningen visar att det i 92 procent av huvudärendena som rör nya fond-bestämmelser, dröjer mellan 21 och 68 dagar innan ett första föreläggande skickas ut. För ändrade fondbestämmelser är motsvarande andel 57 procent, med en tidsram på mellan 22 och 84 dagar. Att kompletteringar begärs in så sent i ärendehanterings-processen ger vid handen att handläggningen påbörjas först när en betydande del av den lagstadgade tidsfristen redan har passerat. Detta får till följd att bolagen får mycket kort tid på sig att svara eller tvingas acceptera en förlängning av den lagstadgade tidsfristen.
Av undersökningen framgår att tidsfristen har förlängts i 25 procent av huvudärendena rörande nya fondbestämmelser och i 20 procent av huvudärendena rörande ändrade fondbestämmelser. Föreningen anser att det är problematiskt att den lagstadgade tidsfristen så regelbundet flyttas fram i handläggningen av dessa ärendetyper.
Det är anmärkningsvärt att den lagstadgade tidsfristen till fullo utnyttjas, förlängs eller till och med överskrids för en stor andel av ansökningarna som lämnas in. Fristen är tilltagen för att kunna inrymma även mer komplicerade ärenden, varför enklare ärenden bör kunna avgöras på betydligt kortare tid än de maximala två månaderna. Förutsebarhet och effektivitet i ärendehanteringsprocessen är av stor vikt för branschen. FI bör därför se över rutinerna för sin ärendehanteringsprocess och aktivt arbeta för att säkerställa att sökanden kan räkna med att ett beslut fattas åtminstone inom den lagstadgade tidsfristen.
Begäran om komplettering
Förslag:
6) FI bör tydliggöra vilka handlingar och uppgifter en ansökan ska innehålla för att den ska anses vara fullständig, till exempel genom att tillhandahålla en samlad checklista.
FI anger på sin webbplats vad en ansökan ska innehålla vid ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem. Det är dock otydligt om kraven som ställs på ansökans innehåll är uttömmande. Enligt uppgift kan kraven variera beroende på vilken handläggare som tilldelas ärendet.
FI har i dialog med föreningen framhållit att många ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem är ofullständiga och saknar viktiga uppgifter.
Undersökningen visar att i 83 procent av huvudärendena som avser nya fond-bestämmelser har mer än ett föreläggande om komplettering utfärdats. För ärenden som rör ändrade fondbestämmelser är motsvarande andel 53 procent.
Oavsett orsaken till behovet av kompletteringar finns ett gemensamt intresse för bolagen och FI att en ansökan hanteras så effektivt och snabbt som möjligt. Om inspektionen under handläggningen av ett ärende finner att ytterligare information behöver hämtas in, bör detta inte påverka den initiala bedömningen av att ansökan är fullständig.
För att säkerställa en rättssäker och förutsägbar handläggningsprocess bör FI på sin webbplats tillhandahålla en uttömmande beskrivning av vilka handlingar och uppgifter som krävs för en fullständig ansökan, exempelvis genom en samlad checklista. En sådan checklista, som omfattar både lagstadgade krav och eventuella ytterligare uppgifter som inspektionen anser nödvändiga, skulle underlätta för bolagen att lämna in fullständiga ansökningar. Samtidigt skulle en checklista säkerställa enhetlighet och rättssäkerhet i inspektionens bedömningar samt bidra till kortare handläggningstider.
Transparent och enhetlig tillämpning av praxis
Förslag:
7) FI bör offentliggöra den interna praxis som tillämpas vid bedömning av ansökningar om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem, för att säkerställa rättssäkerhet och effektivisera ansöknings- och handläggningsprocessen.
När FI ställer krav på innehållet i fondbestämmelserna som inte direkt framgår av lagar eller föreskrifter, bör inspektionen vara transparent med detta. En sådan transparens skulle sannolikt minska antalet förelägganden under handläggningsprocessen. Detta skulle i sin tur bidra till att minska den administrativa bördan för bolagen och förkorta handläggningstiden hos inspektionen.
FI:s praxis gällande kraven på innehållet i fondbestämmelser varierar, enligt uppgift, mellan olika handläggare. Bristen på enhetlighet skapar osäkerhet inom branschen och försvårar för bolagen att i förväg bedöma om fondbestämmelsernas innehåll överensstämmer med eller avviker från vid var tid rådande praxis.
För att motverka ovannämnda problematik uppmanar föreningen FI att offentliggöra sin vid var tid gällande interna praxis avseende ärenden om godkännande av fondbestämmelser eller ändring av dem. Nedan följer exempel på frågor där branschen ser ett behov av förtydliganden.
- Utformningen av vissa punkter i fondbestämmelserna. Branschen upplever att FI har en tydlig uppfattning om hur vissa paragrafer i fondbestämmelserna bör utformas. Det skulle vara tidsbesparande och underlätta för både bolagen och inspektionen om denna uppfattning gjordes tillgänglig för alla.
- Fondens karaktär respektive placeringsinriktning. Branschen upplever att FI ofta har synpunkter på utformningen av punkterna 4, 5 och 7 i fond-bestämmelserna. Bolagen får från gång till annan olika besked om vad som ska ingå i karaktärsbeskrivningen jämfört med placeringsinriktningen. Det skulle vara till stor hjälp om inspektionen, utöver vad som anges i FFFS 2013:9³, kunde tydliggöra sin inställning till hur informationen ska fördelas mellan de olika punkterna.
- Placeringsbegränsningar för specialfonder. Det skulle vara värdefullt att få klarhet i FI:s praxis gällande vilka avvikelser från placeringsbegränsningarna i LVF som inspektionen normalt sett tillåter för en specialfond. Det finns exempel där inspektionen först i ett tredje föreläggande har redovisat vilka avvikelser som normalt tillåts, varvid sökanden kunnat anpassa sin ansökan därefter. På grund av detta har handläggningen tagit avsevärt längre tid än två månader.
- Hänvisningar till informationsbroschyren. Det är otydligt när det är tillåtet att hänvisa från fondbestämmelserna till informationsbroschyren för mer information. Särskilt oklart är vilken information som måste inkluderas direkt i fondbestämmelserna, exempelvis hållbarhetsnivåer och definitioner av olika begrepp. Det skulle vara värdefullt om FI kunde klargöra sin inställning till när sådana hänvisningar är tillåtna.
- Information till andelsägare. Det råder oklarhet kring vilken praxis FI tillämpar vid sin bedömning av om en ändring i fondbestämmelserna ska utlösa kraven på underrättelse till andelsägarna och om denna i så fall ska utformas enligt kraven i 4 kap. 9 a § eller 4 kap. 9 b § LVF. Ett förtydligande, gärna med exempel, behövs.
- Likviditetsverktyg. Med hänsyn till det kommande lagkravet på information om likviditetsverktyg i fondbestämmelserna, skulle det vara mycket värdefullt för branschen att FI:s praxis på området kommuniceras.
- FI:s promemoria om kostnadshantering för analys i fonder. Gällande den punkt i fondbestämmelserna som behandlar avgifter och ersättningar, ombeds bolagen ofta bekräfta att de har tagit del av FI:s promemoria om kostnadshantering för analys i fonder. Om en sådan bekräftelse är ett krav enligt inspektionens interna praxis, bör detta kommuniceras tydligt. Det skulle möjliggöra för bolagen att inkludera bekräftelsen redan i sina ansökningar, vilket i sin tur skulle spara tid och minska onödig handläggning.
Föreningen anser att FI:s praxis gällande kraven på innehållet i fondbestämmelser vid ansökningar om godkännande eller ändringar av dem bör finnas tillgänglig på inspektionens webbplats, exempelvis på liknande sätt som ”Frågor och svar om regelverket för förvaltare av alternativa investeringsfonder” eller genom att upprätta en digital handbok på liknade sätt som tillsynsmyndigheten i Luxemburg (Commission de Surveillance du Secteur Financier)⁴. Dessutom bör inspektionen kommunicera eventuella förändringar i sin praxis, så att hela branschen ges en möjlighet att snabbt anpassa sina ansökningar till de aktuella förutsättningarna och kraven.
Genom att offentliggöra sin praxis kan FI minska behovet av att begära in kompletteringar och förkorta handläggningstiderna. Detta skulle också leda till en mer transparent och förutsägbar ärendehanteringsprocess.
Tillgänglighet
Förslag:
8) FI bör säkerställa att sökanden har möjlighet till en dialog med inspektionen under handläggningsprocessen.
Det upplevs svårt att komma i kontakt med den handläggare som ansvarar för ansökan.
För att säkerställa en rättssäker och effektiv handläggningsprocess bör FI förbättra sina rutiner för kommunikation med bolagen. Mindre ärenderelaterade frågor skulle till exempel kunna lösas per telefon, vilket kan förkorta handläggningstiderna.
Proportionella föreskrifter
FI:s föreskrifter måste utvecklas i takt med förändringar i såväl marknadspraxis som kringliggande lagstiftning. Föreningen anser att det är problematiskt att oproportionerliga och hindrande föreskrifter kvarstår trots att såväl branschen som inspektionen tycks dela synen på behovet av förändringar. Det är viktigt att regelverken bidrar till att möjliggöra verksamhet när så är möjligt, utan att äventyra den finansiella stabiliteten eller konsumentskyddet.
Föreningen har både i remissvar och framställningar framfört önskemål om ändringar i föreskrifterna på fondområdet enligt nedan.
Ersättningsregler
I artikel 14a i UCITS-direktivet⁵ och artikel 13.1 i AIFM-direktivet⁶ finns regler om att fondbolag och AIF-förvaltare ska ha en ersättningspolicy. I artikel 14b i UCITS-direktivet och punkten 1 i bilaga II till AIFM-direktivet finns krav på hur policyn ska utformas. Bland annat ställs krav på att rörlig ersättning måste skjutas upp ett antal år och att den till en betydande andel måste bestå av vissa instrument. Det framgår också att bestämmelserna ska tillämpas proportionerligt, det vill säga på det sätt och i den utsträckning som är lämpligt med hänsyn till bolagets storlek, dess interna organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet.
I Sverige har ersättningsreglerna i UCITS-direktivet och AIFM-direktivet genomförts genom FFFS 2013:9 och FFFS 2013:10⁷.
EU-kommissionen har i en rapport konstaterat att framför allt reglerna om uppskjuten betalning och betalning i instrument är oproportionerligt betungande för mindre företag och personal med lägre ersättning. I rapporten anför kommissionen att det riskerar att leda till borttagande av den rörliga ersättningen och därmed kopplingen mellan ersättning och resultat, vilket skulle vara kontraproduktivt i förhållande till syftet med reglerna.⁸
Motsvarande ersättningsregler som för fondförvaltare finns för kreditinstitut och värdepappersbolag enligt artiklarna 74, 92–95 i CRD⁹ samt artiklarna 30–33 i IFD¹⁰. I och med att CRD ändrats och tillkomsten av IFD har proportionalitetsprincipen klargjorts genom uttryckliga undantag från reglerna om uppskjuten betalning och betalning i instrument i vissa fall.¹¹ Undantagen innebär bland annat att reglerna inte ska vara tillämpliga avseende en person vars årliga rörliga ersättning inte överstiger 50 000 euro och inte utgör mer än en viss del av personens totala årliga ersättning.
Även innan uttryckliga undantag från ersättningsreglerna togs in i CRD hade ett stort antal medlemsstater vid tidpunkten för genomförandet av CRD, UCITS-direktivet respektive AIFM-direktivet infört liknande undantag i nationell rätt.¹²
Föreningen anser att det är angeläget att proportionalitetsprincipen konkretiseras på motsvarande sätt för fondbolag och AIF-förvaltare. För närvarande medför en tillämpning av FI:s föreskrifter en oproportionerlig börda samt försämrade konkurrensvillkor för svenska fondbolag och AIF-förvaltare.
Se förslag till ändring av föreskrifter i FI dnr 20-4594.
Värdepapperslån
Enligt 25 kap. 21 § tredje stycket FFFS 2013:9 får en värdepappersfond inte låna ut finansiella instrument (värdepapperslån) i större omfattning än 20 procent av fond-förmögenheten.
Gränsen om 20 procent saknar motsvarighet i EU-lagstiftningen och har ingen koppling till andra regelverk. Sedan bestämmelsen infördes har flera nya regleringar tillkommit som hanterar riskerna med värdepapperslån, bland annat Esmas riktlinjer om börshandlade fonder och andra frågor som rör fondföretag¹³. Riktlinjerna ställer upp långtgående regler avseende villkor vid värdepapperslån, kostnadsfördelning, säkerhetshantering, säkerhetskrav och krav på säkerhetsinstruktion. Till dessa riktlinjer har Esma utfärdat frågor och svar som ytterligare förtydligar vilka krav som gäller vid värdepappersutlåning.
Varken i Esmas riktlinjer eller tillhörande frågor och svar återfinns någon gräns för värdepapperslånens omfattning. Däremot finns särskilda krav på stresstester avseende likviditeten i mottagna säkerheter om dessa säkerheter uppgår till mer än 30 procent av tillgångarna i fonden. Till detta kommer bestämmelserna i förordningen 2015/2365 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning14 vilka bidrar till ökad transparens avseende värdepapperslån.
Möjligheten att använda värdepapperslån skapar mervärde för andelsägarna, särskilt i indexförvaltade fonder, där intäkterna från utlåningen kan bidra till att uppnå en avkastning som mer exakt återspeglar indexets utveckling. Den svenska 20-procentsgränsen begränsar fondbolagens konkurrensmöjligheter jämfört med utländska motsvarigheter, utan att det finns särskilda nationella skäl för denna begränsning.
Föreningen anser att 20-procentsgränsen för värdepapperslån bör avskaffas för att harmonisera svensk reglering med EU-standarder och skapa likvärdiga konkurrens-villkor.
Se även föreningens synpunkter i FI dnr 12-3251.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Fredrik Nordström Angelica Thornquist Lavicka
vd senior jurist
¹ Regleringsbrev för budgetåret 2024 avseende Finansinspektionen, s. 4.
² Föreningen har valt att endast räkna med antalet huvudärenden i undersökningen. Under respektive huvudärende kan det dock finnas flera ärenden som har handlagts tillsammans.
³ Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder.
⁴ För UCITS finns till exempel: https://www.cssf.lu/en/undertakings-for-collective-investment-in-transferable-securities/?utm_source=chatgpt.com.
⁵ Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).
⁶ Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010.
⁷ Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
⁸ Kommissionens rapport av den 28 juli 2016 om bedömning av ersättningsreglerna, COM(2016) 510 final.
⁹ Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.
¹⁰ Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU.
¹¹ Artiklarna 74 och 92–94 i CRD samt artikel 30.1 a i IFD.
¹² Se kommissionens rapport av den 28 juli 2016 om bedömning av ersättningsreglerna, COM(2016) 510 final, s. 4.
¹³ ESMA/2014/937.
¹⁴ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.