Fondbolagens förening har beretts möjlighet att lämna förslag på regelförenklingar av EU:s regelverk. Föreningen har följande synpunkter.
Föreningen är mycket positiv till den ambition på regelförenklingsområdet som EU-kommissionen gett uttryck för i syfte att stärka konkurrenskraften inom EU. De initiativ som diskuteras vad gäller förenklingar och förbättringar av hållbarhetsredovisningen, såsom att fonder inte ska ingå i värdekedjan för rapportering enligt CS3D och att redovisningen enligt SFDR förenklas och därmed görs mer konsumentvänlig, välkomnas. Det är också angeläget att rapporteringsbördan i olika regelverk ses över, inte bara för att undvika dubbelrapportering utan även för att undvika onödig rapportering.
Generellt bör det också ställas krav på bättre konsekvensanalyser för att introducera nya regler. Föreningen ser exempel på regleringar där det visar sig att kostnaderna blir mycket högre än förutsett (t.ex. ESAP-regleringen). Om dessa kostnader och andra konsekvenser varit kända när kommissionen lade fram sitt förslag skulle regleringen sannolikt bedömts inte leva upp till kravet på proportionalitet. Det bör också krävas någon form av konsekvensanalys av de förslag som lämnas av Europaparlamentet och rådet under förhandlingarna av kommissionens förslag. Det finns exempel på regler som tillkommit under förhandlingarna utan att de ens motiverats i ett skäl och till synes helt utan konsekvensanalys. Exempel på detta finns i det direktiv på fondområdet som ännu inte genomförts i svensk rätt (artikel 1.6 och 2.5 i direktiv 2024/927). I nämnda direktiv har också införts regler som snedvrider konkurrensen mellan fondbolag och värdepappersbolag som tillhandahåller samma tjänster utan att detta synes ha beaktats (artikel 1.9 och 2.4). Därtill innebär sistnämnda regler att samma fråga regleras på olika sätt i två olika regelverk (se även artikel 1.1 med hänvisning till kapitel II avsnitt 2 i kommissionens delegerade förordning [EU] 2017/565). Sådana tvetydigheter och oklarheter i regelverken medför onödigtvis stora compliancekostnader för bolagen.
Nedan följer specifika förslag till regelförenkling/regelförbättring.
EU:s reglering om upprättande av faktablad (Priip-regelverket), ssk kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/653
I Priip-faktabladen ska upplysas om fondens transaktionskostnader. Vid årsskiftet fick inte längre en schablonmetod användas, utan det är faktiska ”transaktionskostnader” för varje affär som ska användas. Beroende på vilka system och dataleverantörer som fondbolaget använder sig av skiljer sig dock beräkningarna mellan instituten för en liknande affär. Ett motiv till att ha med transaktionskostnader i faktabladen är att informera kunden om att transaktionskostnaderna kan skilja sig åt mellan olika marknader beroende på likviditet och ersättningar till börsmedlemmar i samband med handeln. Dessa bör dock varken i teorin eller i praktiken, med krav på best execution, skilja sig åt mellan två fondbolag som handlar på samma marknad.
Den metod för beräkningar av transaktionskostnader som nu gäller är inte bara orimligt kostsam för fondbolagen, särskilt mindre fondbolag, den visar inte heller samma resultat för samma transaktion utan varierar till följd av vilken datakälla och metodik fondbolaget kan använda för beräkningarna. Den viktigaste invändningen är dock att den inte fångar det som en kund normalt kan anse vara en transaktionskostnad, dvs. en ersättning till börsmedlemmen antingen i form av courtage eller en spread (som på obligationsmarknaden). I stället mäter den bl.a. hur marknaden utvecklas från den tidpunkt som ordern lades tills den genomfördes. Denna marknadsförflyttning, som normalt är resultatet av en generell marknadsutveckling snarare än den prispåverkan ordern medförde, räknas som en transaktionskostnad.
Värdet av att redovisa sådana implicita transaktionskostnader för fonder kan ifrågasättas. Mot bakgrund av kostnaderna för redovisningen kan kravet svårligen motiveras. För det fall kravet ska kvarstå bör man åtminstone återgå till att tillåta en schablonberäkning av dessa transaktionskostnader. För att ytterligare bespara branschen kostnader kan dessa schabloner fastställas av Esma för olika delmarknader.
EU:s reglering av utländska direktinvesteringar (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] 2019/452 av den 19 mars 2019 om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i unionen)
I regelverket för granskning av utländska direktinvesteringar bör det klargöras att portföljinvesteringar, dvs. investeringar som inte syftar till att få kontroll över ett företag, inte ska omfattas av de nationella granskningssystemen. Fondbolag gör för de förvaltade fondernas räkning portföljinvesteringar av det slaget. För närvarande tillämpas reglerna även på sådana investeringar, vilket försvårar bolagens verksamhet. Detta är kontraproduktivt i förhållande till EU:s målsättning att ÖKA den typ av investeringar som fondförvaltare hanterar.
ESAP (förordning [EU] 2023/2859 om en ”Single Access Point”)
När förordningen ska tillämpas kommer fondbolag att, i särskilt föreskrivet format och på särskilt sätt, behöva lämna uppgifter till Finansinspektionen för vidarebefordran till Esma. Det kommer att medföra stora kostnader för bolagen för såväl investeringar i IT-system som personella resurser. Redan idag lämnar fondbolagen stora mängder information till Finansinspektionen. Varje ändring av rapporteringskraven är förenade med kostnader. Nyttan med ESAP framstår som minst sagt begränsad för ett fondbolag som inte får eller önskar marknadsföra sina fonder utomlands. Enligt kommissionens (KOM) konsekvensanalys skulle rapporteringen emellertid medföra mycket begränsade kostnader. Nu har bl.a. Finansinspektionen konstaterat att bara myndighetens egna kostnader kommer att bli hundra gånger högre än KOM förutsett. Det torde innebära att även fondbolagens kostnader blir minst hundra gånger högre. Det finns en stor oro i branschen för hur detta regelverk ska slå. Mot den bakgrunden bör ESAP-förordningen utvärderas redan innan den ska börja tillämpas.
EU:s reglering om marknadsmissbruk (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 596/2014, MAR)
Enligt artikel 16.2 i MAR ska den som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner inrätta och upprätthålla effektiva arrangemang, system och förfaranden för att upptäcka och rapportera misstänkta handelsorder och transaktioner. Vilka som avses framgår av en definition i artikel 3.28 i MAR, nämligen en person som yrkesmässigt deltar i mottagandet och vidarebefordran av handelsorder eller verkställande av transaktioner med finansiella instrument.
Ett fondbolag som vare sig deltar i mottagande och vidarebefordran av handelsorder eller verkställande av transaktioner (dvs. verkställer inte transaktioner på en marknadsplats) bör inte omfattas av kravet på marknadsövervakning. Kravet har emellertid på grund av uttalanden från tillsynsmyndigheter (bl.a. frågesvar från Esma) kommit att behöva tillämpas även av ett fondbolag som inte självt verkställer transaktioner. I de fallen sker övervakning därmed av såväl börsen, av det värdepappersinstitut som fondbolaget anlitar för att verkställa transaktioner som av fondbolaget självt. Fondbolaget måste således i dessa fall ha ett övervakningssystem för sin egen orderläggning. Det finns inget som indikerar att detta varit avsikten med regelverket. Det medför kostnader för ett fondbolag till ringa nytta. Eftersom regelverket är otydligt tolkas det därtill på olika sätt i olika länder, vilket leder till snedvridning av konkurrensen. EU-kommissionen bör därför klargöra regelverket. En konsekvensanalys skulle sannolikt ge vid handen att det inte är proportionerligt att kräva att ett fondbolag inrättar marknadsövervakningssystem när bolaget vare sig vidarebefordrar eller verkställer transaktioner på marknadsplatsen. Oavsett skulle ett klargörande bidra till lika konkurrensvillkor mellan fondbolag, samt mellan fondbolag och andra institutionella investerare.
UCITS-direktivet (2009/65/EU) och AIFM-direktivet (2011/61/EU)
I fonddirektiven finns regler om bolagens ersättningspolicy. Dessa innehåller en proportionalitetsprincip (artikel 14b.1 i UCITS-direktivet resp. punkt 1 i bilaga II till AIFM-direktivet). Motsvarande regler och princip finns bl.a. för värdepappersbolag. För värdepappersbolag har emellertid proportionalitetsprincipen klargjorts genom värdepappersbolagsdirektivet ([EU] 2019/2034). I direktivet finns uttryckliga undantag från reglerna om uppskjuten betalning och betalning i instrument t.ex. när ersättningen understiger visst belopp. EU-kommissionen konstaterade i en rapport att dessa regler är oproportionerligt betungande för mindre företag och personal med lägre ersättning (COM[2016]510 final). De skäl som ligger till grund för undantagen som införts i EU-rätten för värdepappersbolag gör sig förstås lika starkt gällande för fondbolag och AIF-förvaltare. Det är av största vikt att motsvarande undantag införs för fondbolag och AIF-förvaltare. Eftersom reglerna nu tolkas så att motsvarande undantag inte är möjliga för fondförvaltare drabbas dessa av oproportionerliga kostnader och konkurrensen snedvrids.
Det bör övervägas att slopa kravet i artikel 68.1.c i UCITS-direktivet att ta fram en halvårsrapport. Det medför en kostnad medan nyttan kan ifrågasättas.
Av artikel 16.4.b i AIFM-direktivet framgår att förvaltaren får ha en intern värderingsfunktion under förutsättning att den är funktionellt oberoende av portföljförvaltning. Kravet på ”funktionellt oberoende” är svårt att uppfylla för mindre förvaltare. Det bör övervägas att ersätta detta med ett krav att värderingsfunktionen får vara intern under förutsättning att portföljförvaltaren inte på ett otillbörligt sätt påverkar värderingen.
Kravet i artikel 16.4.a på att en extern värderingsfunktion ska vara oberoende av fonden, förvaltaren och andra personer med nära anknytning till fonden eller förvaltaren innebär att det inte går att lägga ut värderingsfunktionen till ett systerbolag. Det framstår som onödigt betungande, särskilt med hänsyn till att värderingen trots allt får ske internt så länge det finns ett funktionellt oberoende. Det är alltså möjligt att lägga värderingen på en funktionellt oberoende värderingsfunktion internt, men inte möjligt att lägga värderingen på ett annat företag i koncernen.
Esmas riktlinjer om utkontraktering till molntjänstleverantörer (ESMA50-164-4285)
Riktlinjerna bör upphävas eller revideras i de delar de utgör en form av dubbelreglering med hänsyn till Dora-förordningen. I vart fall bör klargöras hur riktlinjerna och Dora-förordningen förhåller sig till varandra.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Helene Wall
chefsjurist