Vid genomförandet av artikel 3i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang (direktivet om aktieägares rättigheter) gjordes vissa ändringar i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF) som enligt Fondbolagens förenings mening inte står i överensstämmelse med nämnda direktiv och följaktligen är i behov av en översyn.
Röstningsrådgivare
Genom en ändring av LAIF infördes krav på att årsberättelsen, för en fond som inte är en specialfond, ska innehålla viss information för det fall en institutionell investerare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, har investerat i fonden och fondens medel placeras i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES. Bland annat ska de röstningsrådgivare som har anlitats för engagemang i de bolag som har gett ut de aktier som ingår i fonden anges (10 kap. 6 a § 4 LAIF).
Enligt artikel 3i.1 direktivet om aktieägares rättigheter ska informationskraven för fondförvaltare inbegripa rapportering om ”anlitande av röstningsrådgivare”. I den engelska versionen av direktivet anges att informationskraven ska omfatta rapportering ”on the use of proxy advisors for the purpose of engagement activites”. Enligt föreningens mening innebär direktivets skrivning i denna del inte något krav på att namnge de röstningsrådgivare som använts utan en redogörelse för huruvida röstningsrådgivare använts eller inte. Även den engelska språkversionen ger stöd för en sådan tolkning. I annat fall borde rimligtvis formuleringen ”de röstningsrådgivare som anlitats” använts istället.
Föreningen anser därför att 10 kap. 6 a § 4 LAIF går längre än vad som föreskrivs enligt direktivet och bör ändras.
Intressekonflikter
Enligt direktivet om aktieägares rättigheter ska en kapitalförvaltare ange vilka intressekonflikter som har uppkommit i samband med aktieägarengagemanget och hur förvaltaren har hanterat dem (artikel 3i.1). Vid genomförandet av direktivet avseende alternativa investeringsfonder som inte är specialfonder gjordes en uppdelning av den information som i vissa fall ska lämnas i fondens årsberättelse (10 kap. 6 a § LAIF) respektive information som ska lämnas direkt till en institutionell investerare som ingått en överenskommelse med en förvaltare av alternativa investeringsfonder (10 kap. 12 § LAIF).
Det framgår i proposition 2018/19:56 (s. 60 f.) att det ansågs lämpligt att informationen lämnas i fondens årsberättelse. Vidare anges att till skillnad från värdepappersfonder och specialfonder kan en investerare i andra alternativa investeringsfonder ges förmånligare villkor än övriga investerare, om det framgår av fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk. Mot den bakgrunden ansåg regeringen att direktivets krav på information om hur överenskommelsen påverkar fondens utveckling och information om intressekonflikter ska lämnas direkt till den institutionella investeraren, utan att behöva redovisas i årsberättelsen.
Det förefaller logiskt att information som rör en överenskommelse endast lämnas i det fall en överenskommelse faktiskt existerar och till den institutionella investerare som faktiskt ingått i överenskommelsen. Det förefaller dock mindre logiskt att även information om intressekonflikter endast ska lämnas direkt till den institutionella investeraren som ingått en överenskommelse och inte tas med i fondens årsberättelse. Någon förklaring till varför just intressekonflikter bör redovisas direkt till den institutionella investeraren, till skillnad från t.ex. information om fonden sammansättning och röstningsrådgivare, går inte att utläsa i propositionen.
Att information om intressekonflikter endast ska redovisas direkt till en institutionell investerare som ingått en överenskommelse med en förvaltare av alternativa investeringsfonder är enligt föreningens mening troligtvis en lapsus. Bakgrunden är sannolikt en felaktig tolkning av vilka intressekonflikter som ska redovisas. De intressekonflikter som avses i direktivet är sådana som kan uppstå vid ett aktieägarengagemang, dvs. mellan en förvaltare av alternativa investeringsfonder och ett bolag vars aktier ingår i fondens innehav, ett s.k. portföljbolag (jfr skäl 23 i direktivet). Hade det istället varit fråga om intressekonflikter mellan en förvaltare av alternativa investeringsfonder och en institutionell investerare så är nuvarande utformning av 12 kap. 10 § LAIF helt logiskt. Enligt föreningens mening är dock så inte fallet.
Vad gäller värdepappersfonder och specialfonder har genomförandet av informationskraven i direktivet istället skett genom ett tillägg i Finansinspektionens föreskrifter (se 31 kap. 54 a § första stycket 5 FFFS 2013:9). Föreningen noterar att vad gäller informationskravet om intressekonflikter har inspektionen valt en bättre och mer direktivnära lösning och anser att regeringen bör se över utformningen av 10 kap. 12 § LAIF.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Anna Larris
senior jurist