Finansinspektionen, FI, har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för behovet av ett totalt provisionsförbud i samband med rådgivning, portföljförvaltning och förmedling av livförsäkringar.
I rapporten presenterar FI slutsatserna från sin analys av ett sådant brett förbud mot provisioner och de undersökningar, kartläggningar och den forskning som ligger till grund för den. Det finns delvis nytt material i form av enkätundersökningar jämfört med FI:s remissvar. Fondbolagens förening delar dock inte de slutsatser som FI drar av materialet.
Föreningen har inte haft möjlighet att föra dialog kring FI:s rapport och den analys som ligger till grund för FI:s ställningstagande utan framför därför synpunkterna i denna PM.
- Föreningen delar FI:s syn på behovet av en väl fungerande marknad där konsumenter kan ha förtroende för de finansiella tjänster och produkter som erbjuds.
- Föreningen delar FI:s ambition att det ska vara likvärdiga skyddsregler mellan olika produkter och kanaler.
- FI:s analys utgår från nuvarande regelverk. Det går inte att skilja på konsekvensanalysen för det högre konsumentskydd som MiFID II kommer att innebära och de ytterligare provisionsförbud som FI vill se.
- FI visar inte på vilket sätt den svenska marknaden särskiljer sig från övriga EU vilket skulle motivera ett utökat provisionsförbud.
- FI:s uppfattning reflekteras inte i tillsynen. Tillsynen har inte genomförts enligt FI:s egna planer på de aktörer som i rapporten pekas ut som mest problematiska. Det skapar en osäkerhet kring vilket underlag FI har för sina bedömningar och om det är frågan om ett marknadsmisslyckande eller problem som kan åtgärdas i tillsynsarbetet.
- Rapporten redovisar ett obalanserat urval av rapporter och forskningsresultat och saknar en helhetssyn på affärsmodeller och förutsättningar för aktörerna i branschen. Slutsatserna som dras är svåra att följa och bygger på kedjor av antaganden som inte framstår som välgrundade. Det skapar en onödig misstro mot analysen och försvårar en samverkansprocess och en proaktiv självreglering.
FI:s analys utgår ifrån dagens regelverk och saknar en analys av behovet att gå längre än de beslutade förändringarna som kommer med MiFID II
FI:s rapport utgår ifrån en beskrivning av hur den marknad som man utövar tillsyn över fungerar idag. En generell invändning mot analysen är att rapporten har nuvarande regelverk som utgångspunkt för problembeskrivningen.
Sveriges regering har varit delaktig i förhandlingarna och utformningen av de omfattande förändringar som nu ska genomföras genom MiFID II. Konsumentskyddet i hela EU kommer att stärkas genom införandet av direktivet. Transparensen ökar för all försäljning av finansiella produkter, kraven vid provisionsbaserad rådgivning skärps och ett regelverk för oberoende rådgivning skapas. Det innebär stora förändringar för hela EU:s finansmarknad. Inom kort kommer ytterligare detaljregler på nivå 2 som FI deltagit i att ta fram och som säkerställer harmonisering av regler och tillsyn i alla EU-länder.
För att bedöma behovet av en mer långtgående reglering hade det varit relevant att kunna ta del av FI:s analys av det kommande MiFID-regelverkets effekter på tillsyn och marknad. Så har skett i Danmark där frågan om hur reglerna påverkar fondmarknaden varit föremål för en förutsättningslös utredning under den danska tillsynsmyndighetens ledning.
FI:s rapport pekar på problem och argumenterar för ett skärpt regelverk vilket också kommer att komma alldeles oavsett genom implementeringen av MiFID II på den svenska marknaden.
FI:s analys behandlar inte frågan på vilket sätt den svenska marknaden skiljer sig från övriga EU vilket skulle motivera särskilda regler
I flera fall hänvisar FI i rapporten till forskningsresultat och rapporter från andra länder. I argumentationen framstår det som om FI anser att förutsättningarna är de samma på alla marknader vilket inte ger någon vägledning i analysen över varför Sverige behöver ett mer omfattande provisionsförbud än övriga EU. De generella problem med intressekonflikter och informationsunderläge som lyfts fram är gemensamma för alla länder och det är just dessa MiFID II avser att adressera. Det hade stärkt FI:s argument om det funnits en analys som påvisat att den svenska marknaden skiljer sig från övriga EU på så sätt som krävs enligt direktivet för att få införa andra regler.
FI framhåller att det finns flera länder i världen som infört långtgående provisionsförbud, t.ex. Australien, UK och Nederländerna. Man kan samtidigt konstatera att den stora majoriteten av länder inom EU bedömt att skärpningarna i MiFID II ger ett fullgott konsumentskydd.
FI nämner ett antal rapporter från olika länder men det finns ingen redovisning av analyser som motsäger eller problematiserar FI:s argumentation. Ett exempel är den danska konsekvensutredningen. UK, som på flera ställen framhålls som ett föregångsland på detta område i rapporten, gick i oktober 2015 ut med en konsultation för att undersöka förekomsten av ”advice gap” dvs. att spararna inte får tillgång till de råd de behöver. Dessa erfarenheter är viktiga för bedömningen av om Sverige bör gå samma väg som man gjort i UK. När man väl tagit ett sådant steg är det mycket svårt att backa utvecklingen.
Värt att notera är att de provisionsförbud som finns i UK och Nederländerna omfattar all försäljning av fonder. Det innebär att erfarenheter från dessa länder behöver översättas till det förslag om provisionsförbud vid rådgivning som FI förordar. Rapporten analyserar inte dessa skillnader.
FI:s uppfattning reflekteras inte i tillsynen
FI redogör i sin rapport för att man identifierat områden som framstår som särskilt problematiska. Man framhåller att de högsta provisionerna kommer från vissa produkter som samtidigt innehåller up-frontprovisioner och företrädesvis säljs via vissa kanaler. Trots att man drar slutsatsen att skillnaderna i provision i sig skapar intressekonflikter drar man inte slutsatsen att skillnader mellan produkter också innebär ett större behov av åtgärder inom vissa områden.
FI framhåller att det redan idag finns ett regelverk och att kunskaperna om regelverket finns och att tillsyn bedrivs. Ändå anses det kvarstå ett problem. Föreningen håller med om att det finns omfattande regelverk, däremot är vi mer frågande till FI:s tillsynsinsatser. En distributionskanal som särskilt omnämns i rapporten är försäkringsförmedling och rådgivning kring komplexa strukturerade produkter. FI har som mål att alla aktörer ska vara föremål för tillsynsaktiviteter under en treårsperiod. Enligt FI:s årsredovisning för 2014 (den senast tillgängliga) var endast 26 % av försäkringsförmedlarna granskade under perioden 2012-2014. Under 2014 granskades 57 förmedlare av de 1029 som var verksamma. Ingen sanktion utdelades. Med tanke på rapportens starka slutsatser och generalisering av konsekvenserna av det marknadsmisslyckande som man anser finns skulle man kunna förvänta sig ett större underlag för bedömningen, alternativt flera tillsynsärenden. FI hänvisar till tidigare remissvar men inte heller där framgår tillsynens omfattning och generella slutsatser.
Det är viktigt att framhålla att flera branschorganisationer, inkl. Fondbolagens förening, framhåller vikten av en skarp tillsyn. Det är viktigt för att säkerställa att inte konkurrensen snedvrids och för att allmänhetens förtroende för de finansiella aktörerna upprätthålls.
Vad beträffar det konsumentskydd som gäller olika produkter har exempelvis fonder ett omfattande regelverk för att stärka konsumentens ställning och säkerställa att intressekonflikter reduceras till en acceptabel nivå. I rapporten framhålls strukturerade produkter som en källa till höga provisioner. Dessa produkter omfattas inte av något särskilt konsumentskydd och informationskraven skiljer sig väsentligt från livförsäkringar och fonder. Informationskraven kommer att skärpas i och med kraven på faktablad för paketerade investerings- och försäkringsprodukter för konsumenter (PRIIPs) vilket inte FI tycks ta med i sin bedömning. Istället för att argumentera för ett starkare konsumentskydd i dessa produkter föreslås ett allomfattande provisionsförbud i samband med rådgivning. Det framstår inte som en proportionell åtgärd. En utgångspunkt bör vara att tillsynsuppgiften utförs i enlighet med FI:s egen målsättning.
Oberoende rådgivare – förväntat utfall eller förhoppningar?
FI argumenterar för en oberoende rådgivning och det kan finnas många fördelar med en sådan funktion på marknaden. Ett omfattande provisionsförbud är tänkt att gynna framväxten av nya aktörer. Analysen är dock tunn vad gäller förutsättningarna för dessa aktörer att växa fram. Förutom momsproblematik, som möjligen kan hanteras men som idag skapar en merkostnad, finns det ett antal hinder som måste övervinnas innan en oberoende rådgivningsmarknad växer fram och ett alternativ till dagens marknad uppnåtts. FI talar om drivkrafter men har svårt att visa hur framväxten förväntas ske och hur dessa aktörer ska kunna klara sig i konkurrensen från produktbolagens egna säljare. En påtaglig trend är istället att allt fler av de aktörer som idag har en stark kundrelation, med eller utan rådgivning, skapar egna produkter eller produkter som man har stort inflytande över. De enstaka uppgifter som FI återger kring bankernas intressen av att upprätthålla försäljningen av externa fonder efter ett provisionsförbud visar snarare vilket svagt underlag det finns för att bedöma sannolikheten i en ny marknadsstruktur.
Den stora risken är att effekterna inte alls blir som FI hoppas på utan att vi går tillbaka 30 år i tiden till produktbolag med egna säljare och systemet med anknutna ombud. Föreningen har inte bättre information än FI i denna fråga men bedömer risken för bestående negativa effekter på konkurrensen som överhängande och osäkerheten över möjligheten till en framväxande oberoende rådgivningsmarknad som högst påtaglig.
Bättre eller sämre konkurrens?
FI har sänt ut en enkät till enskilda fondbolag och AIF-förvaltare för att få uppgifter om vilka distributionskanaler som används. Av resultaten drar FI slutsatsen att ett provisionsförbud inte kommer att påverka fondbranschen i större utsträckning. Föreningen drar inte samma slutsats utifrån det resultat FI presenterar och det stämmer inte heller med den bild som föreningen fått från medlemmarna.
Föreningen har inte haft möjlighet att samråda med FI vid utformningen av enkäten eller tolkningen av resultatet. Däremot har föreningen kunnat ta del av några av de svar som medlemmarna skickat in. Av de svar föreningen sett är det uppenbart att svårigheter med enkätens utformning och bedömningen av i vilken utsträckning rådgivning används i vissa försäljningskanaler har bidragit till ofullständiga och motsägelsefulla svar. Det gör att det finns frågetecken från föreningens sida gällande sammanställningen av data vilket skulle kunna ha undvikits genom ett samrådsförfarande.
Det resultat som ändå redovisas visar på att en relativt liten del av de fristående fondbolagens försäljning går direkt via typiska rådgivningskanaler såsom värdepappersbolag och försäkringsförmedlare. Däremot går en stor del av försäljningen via fondförsäkringsbolag och banker. FI beräknar att omkring 50 procent av distributionen av fristående fondbolags fonder kan ske genom kanaler där rådgivning erbjuds. Föreningen menar, till skillnad från FI, att 50 procent är en mycket stor andel vilket kraftigt riskerar att skada de fristående aktörernas konkurrenskraft.
Balanserad faktaredovisning?
Finansinspektionen har inte kunnat peka på någon information från tillsynsarbetet som visar omfattande problem kring rådgivning av fonder. Istället dras generella slutsatser från rapporter och akademiskt arbete för att ge en bild av att provisioner snedvrider hela marknaden så att konsumenter får dåliga råd och dyra fonder.
Genom hänvisning till snedvridande incitament och skillnader i kunskapsnivå vill FI visa på en inbyggd problematik och ohanterliga intressekonflikter, men resonemangen förs som om fondverksamhet och fondförsäljning vore oreglerade områden. Det råder en bred samsyn kring att det finns kunskapsskillnader och intressekonflikter, vilket utgör grunden till att de finansiella marknaderna så gott som alltid varit reglerade och att tillsynsmyndigheter har en lång historik.
De slutsatser som lyfts fram rörande fonder är kontroversiella. Såväl före som efter det att Fama och Schiller delade Nobelpris för sina respektive arbeten kring perfekta marknader resp. imperfekta marknader har frågan om möjligheten att ge en överavkastning genom en aktiv förvaltning diskuterats. Många akademiker kan inte i sina modeller påvisa att aktiv förvaltning i genomsnitt ger ett resultat som skiljer sig från slumpen. Det finns andra forskningsresultat, som FI inte redovisar, som visar att aktiva fonder i genomsnitt kunde välja aktier som slog marknaden[1] men att avgifter och likviditetskrav gav sämre avkastning än index. Många professionella förvaltare, även myndigheter som AP-fonder, Kammarkollegiet m.fl., har också mer eller mindre aktiva strategier. Ser man till kundernas resultat har flera studier[2], även sådana som FI hänvisar till, visat att aktiva fonder som genomsnitt har gett högre avkastning än indexfonder, även om det inte alltid finns akademiska förklaringsmodeller till varför det är på det sättet. Det kan vara värt att påpeka att även indexfonder normalt sett har en avgift.
Föreningen är av uppfattningen att det kan vara rationellt för en sparare att använda sig av breda indexfonder med fokus på låga kostnader. Däremot kan man mycket väl tänka sig att just en rådgivningssituation kan resultera i att aktiva fonder väljs ut på grund av sina egenskaper. Det är svårt att dra slutsatsen att rådgivningen inte fungerar utan att bedöma fler faktorer än de fondavgifter som betalas, som t.ex. fondernas resultat och riskprofil och därutöver tjänsten i sin helhet.
Fondbolagens förening vill gärna bistå i arbetet för att belysa hur affärsmodeller och förutsättningar skiljer sig åt mellan olika delar av marknaden. Många kunder eftersöker fysiska möten vilket driver kostnader, andra är självgående i webbaserade lösningar. Vissa aktörer har endast rika privatpersoner som kunder medan andra har svårare att välja ut kunder till följd av kontraheringsplikt. Det finns många andra faktorer som, liksom i andra branscher, får effekter på avläsningsbara faktorer som fondavgifter. Ska långtgående slutsatser dras om ett omfattande marknadsmisslyckande bör även analysen vara omfattande och så tydlig att det inte kvarstår någon osäkerhet.
Fi:s rapport: Ett nödvändigt steg för en bättre sparandemarknad
Fondbolagens förening
Fredrik Nordström, vd, Fondbolagens förening
Kopia sänd till Finansmarknadsavdelningen, Finansdepartementet samt Analysavdelningen, Konsumentverket
[1] Sharpe (1966), Jensen (1967), Wermers (2000), Engström (2004)
[2] Otten & Bams (2002), Otten & Thevissen (2011)