Allemansfonderna, som var en typ av aktiefond, introducerades i april 1984 som ett sätt att stimulera allmänheten att spara i fonder. Detta initiativ kom efter att företagsanknutna aktiesparfonder hade införts 1981, vilket tillät anställda i börsnoterade företag att investera i sitt eget företags aktier. Trots skattesubventioner var dessa fonder inledningsvis inte särskilt populära. Men efter att skattereduktionen höjdes och den nya socialdemokratiska regeringen kritiserade fonderna som alltför förmånliga, ökade intresset markant. År 1983 fanns det 530 000 aktiefondskonton med ett samlat kapital på cirka 8 miljarder kronor.
1984 beslutade regeringen att ersätta aktiesparfonderna med allemansfonder, vilket ytterligare ökade intresset för fondsparande. Mot slutet av 1980-talet uppgick fondförmögenheten till cirka 140 miljarder kronor.
Skattefriheten för allemansfonder avskaffades i december 1990. En ny skattesats på 20 procent infördes, vilket fortfarande var lägre än de 30 procent som gällde för övriga kapitalvinster. År 1997 togs skattesubventionen för allemanssparandet bort helt, och från och med 1 juli 1998 upphörde lagen om allemanssparandet. Sedan dess har allemansfonderna omfattats av samma regler som gäller för andra fonder.
Trots att de ursprungliga skatteförmånerna försvann var allemansfondernas påverkan på det svenska sparandet långvarig. De gjorde fondsparande tillgängligt för en bredare del av befolkningen och skapade en kultur av sparande och investeringar som har fortsatt att växa. Allemansfonderna lade grunden för det moderna fondsparandet i Sverige och visade att även småsparare kunde ta del av aktiemarknadens möjligheter.
De som har varit med på resan har haft en god utveckling på sitt sparande: idag utgörs två tredjedelar av den totala fondförmögenheten (7 900 miljarder kronor i juni 2024) av avkastning.
