Det första UCITS-direktivet antogs av EU år 1985 och införlivades i svensk lagstiftning år 1991. Målsättningen med direktivet var att skapa ett jämlikt regelverk i hela EU för att stärka konkurrensen och samtidigt säkra ett effektivt skydd för investerarna. Direktivet slog fast de grundläggande förutsättningarna för fondens och fondbolagets verksamhet, liksom relationen mellan fondbolaget, fonden och det förvaringsinstitut som har hand om fondens tillgångar.
Den första stora förändringen genomfördes i och med UCITS III, då bl.a. fondernas placeringsregler utvecklades. I Sverige infördes regelverket i 2004 års fondlag, och det var i samband med denna lag som begreppet investeringsfond började användas. Investeringsfonder delades in i värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder är de fonder som följer UCITS-direktivets regler, medan specialfonderna är nationellt reglerade. Reglerna för specialfonder skiljer sig dock endast i begränsad omfattning från de som gäller för värdepappersfonder. Under 2013 överfördes bestämmelserna om specialfonder till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
År 2009 antog EU direktivet UCITS IV, en omarbetning av det gamla direktivet, vars huvudsyfte var att ytterligare stimulera europeisk fondmarknad. Direktivet genomfördes i lagen om investeringsfonder år 2011. Syftet var i första hand att möjliggöra en effektiv förvaltning. Därutöver infördes förbättrade informationsregler. Resultatet är ett tvåsidigt faktablad med den viktigaste informationen om fonden som man som sparare behöver känna till. I svensk rätt infördes även möjligheten att ha olika andelsklasser i en fond och ökade möjligheter att ändra fondbestämmelserna.
EU:s regler om värdepappersfonder ändrades genom UCITS V-direktivet och infördes i svensk rätt 2016. Direktivet omfattar regler om förvaringsinstitut (som skyddar kapitalet i fonden), ersättningar och sanktioner.
I samband med införandet av lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder år 2013, ändrade lagen om investeringsfonder namn till lagen om värdepappersfonder. Regleringen av specialfonder flyttades då över till den nya lagen om AIF-förvaltare.
I januari 2018 infördes lagstiftning som gav fondbolagen möjlighet att erbjuda investeringssparkonto och andelsklasser som kan anpassas efter distributionssätt.
Värdepappersfonder regleras utöver i lagen om värdepappersfonder, även i Finansinspektionens föreskrifter som kompletterar och preciserar den svenska lagstiftningen. Utformningen av fondfaktabladet regleras i en EU-förordning som är direkt tillämplig i Sverige.
Vidare utfärdar den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma, riktlinjer i syfte att skapa en enhetlig tillämpning av EU:s regelverk. De är att jämställa med svenska allmänna råd.
Mer om Esma på myndighetens webbplats.
Här kan du läsa mer om UCITS-direktivets historia.
Länkar:
Lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Finansinspektionens föreskrifter ( FFFS 2013:9) om värdepappersfonder