Fondbolagens förening har beretts möjlighet att lämna synpunkter på förslagen i rubricerad promemoria och har följande synpunkter.
Enligt förslagen i promemorian kommer tillståndspliktiga finansiella företag att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. Den föreslagna lagen omfattar dock inte enbart tillsyn över tillståndspliktiga finansiella företag utan även företag som inte står under Finansinspektionens tillsyn. Det innebär att det är de tillståndspliktiga finansiella företagen som genom tillsynsavgifter kommer att bekosta Finansinspektionens tillsyn även över icke-tillståndspliktiga företag.
Fondbolagens förening har tidigare påpekat, i fråga om vem som bör bekosta tillsynen enligt marknadsmissbruksförordningen, att om sambandet mellan avgift och motprestation är alltför svagt är det snarare fråga om en skatt. Regeringen tillstod i det fallet att sambandet kunde uppfattas som svagt men ansåg att Finansinspektionens övervakning enligt marknadsmissbruksförordningen i första hand kom de tillståndspliktiga företagen till del. Regeringen resonerande som så att övervakningen bidrar till förtroendet för värdepappersmarknaden, vilket gynnar de företag som agerar där och att även fondbolag är beroende av en välfungerande tillsyn, eftersom investerarnas benägenhet att spara i fonder torde minska om deras förtroende för värdepappersmarknaden minskar. Regeringens slutsats var att det förelåg förutsättningar för att finansiera övervakningen enligt marknadsmissbruks-förordningen med avgifter som betalas av företag som står under Finansinspektionens tillsyn (prop. 2016/2017:22 s. 347–348).
Frågan gör sig återigen gällande i och med förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappers-finansiering och om återanvändning. I avsnittet om förslagens konsekvenser påtalar regeringen att de potentiella vinsterna för samhället av ökad finansiell stabilitet är stora (s. 73 i promemorian). Samtidigt anges att förslaget avseende kostnaderna för tillsynen är förenligt med de principer som gäller sedan länge för finansiering av Finansinspektions verksamhet och att det därför saknas skäl att överväga alternativa finansieringsmodeller (s.74 i promemorian).
Mot bakgrund av att det nu tillkommit ytterligare tillsynsuppgifter för Finansinspektion, vars kostnader belastar endast vissa av de företag som kommer att bli föremål för tillsynen, men där samtidigt samhället i stort kan förmodas gagnas av den utökade tillsynen, genom ökad finansiell stabilitet, anser föreningen att frågan bör belysas ytterligare och att alternativa finansieringmodeller bör utredas.
Föreningen skulle också vilja påtala att det på flera ställen i promemorian anges att en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt artikel 3.3 e i förordningen är att betrakta som en finansiell motpart (s. 20, 24 och 42). Enligt artikel 3.3 e i förordningen är det dock en alternativ investeringsfond, inte dess förvaltare, som omfattas av definitionen av finansiell motpart. Att så är fallet framstår också som rimligt med hänsyn till att även fondföretag omfattas av definitionen av finansiell motpart. Vad gäller fondföretag gäller dock att definitionen av finansiell motpart i vissa fall även kan omfatta dess förvaltningsbolag. För svensk del innebär det att fondbolag kommer att omfattas av definitionen av finansiell motpart då värdepappersfonder inte är juridiska personer. Det bör dock noteras att svenska alternativa investeringsfonder kan vara juridiska personer. Det framstår som oklart vilken, om någon, effekt denna diskrepans, i förhållande till vad som gäller för värdepappersfonder och fondbolag, innebär med hänsyn till att AIF-förvaltare åläggs rapporteringsskyldigheten för alternativa investeringsfonder som är motparter i transaktioner för värdepappersfinansiering (artikel 4.3 tredje stycket i förordningen). Föreningen anser dock att beskrivningen av finansiell motpart bör justeras för att bättre överensstämma med förordningens ordalydelse.
I författningskommentaren till det nya tredje stycket i 4 kap. 15 § lagen om värdepappersfonder anges att informationsbroschyren ska innehålla information om vilka transaktioner för värdepappersfinansiering och totalavkastningsswappar som fondbolaget har tillstånd att använda. Det motsvarar vad som anges i artikel 14.1 i förordningen. Det tillstånd som åsyftas torde rimligtvis, för fondbolags del, vara godkända fondbestämmelser. Föreningen anser att man bör överväga att införa ett förtydligande med den innebörden i författningskommentaren.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Anna Larris, senior jurist