2017-09-22

Finansinspektionen
finansinspektionen@fi.se

En ny lag om försäkringsdistribution (Ds 2017:17)

Fondbolagens förening har beretts möjlighet att lämna synpunkter på en promemoria med förslag om en ny lag om försäkringsdistribution. Försäkringsdistribution är en betydelsefull kanal för spararna till fondsparandet. Fonder utgör basen i det utbredda pensionssparandet, det utgör nu drygt hälften av den totala fondvolymen i Sverige[1]. Föreningen är angelägen om att spararna även fortsättningsvis ska ha möjlighet att hitta ett brett utbud av sparprodukter och få tillgång till kvalitativ rådgivning om dessa sparprodukter.

Fondbolagens förening ser positivt på den skärpning av kundskyddsregleringen som genomförts vid implementeringen av MiFID II, bland annat vad gäller ersättning från tredjepart. Föreningen välkomnar ambitionen att höja nivån på kundskyddet även vid distribution av finansiella produkter inom ramen för fondförsäkringar och andra försäkringsbaserade investeringsprodukter.

Det är angeläget att spararna även fortsättningsvis erbjuds ett brett utbud av sparprodukter och god konkurrens mellan olika produkter och aktörer. God konkurrens är en förutsättning för konsumentskyddet. Alltför sträng reglering av ersättningar till tredjepart skapar oundvikligen konkurrensfördelar för större aktörer och stänger ute mindre aktörer till nackdel för utbudet. Dessa resonemang har föreningen utvecklat i sitt remissvar på SOU 2015:2[2]. Samtidigt är det angeläget att det råder jämlika regler för alla aktörer på de finansiella marknaderna.

Fondbolagens förening lämnar i detta remissvar synpunkter på de delar av promemorian som har anknytning till fonddistribution. Föreningen kommenterar därmed promemorian vad avser resonemangen kring försäkringsförmedlares och försäkringsföretagens verksamhet och gränsdragning mot MiFID II (framför allt kap 7.3), ersättningar och förbud avseende ersättningar till eller från tredjepart (kap. 11.5) samt förslag rörande fondbolag och AIF-förvaltare (kap. 14).

Försäkringsförmedlares och försäkringsföretagens verksamhet och gränsdragning mot MiFID II

Försäkringsförmedlare är idag undantagna från lagen om värdepappersmarknaden vid mottagande och vidarebefordran av order avseende fondandelar samt rådgivning om sådana fondandelar. Denna verksamhet har försäkringsförmedlare möjlighet att bedriva vid sidan av förmedlingen av själva försäkringsavtalen. Inom ramen för försäkringsavtalen (t.ex. fondförsäkring) ägnar sig förmedlarna åt rådgivning om fonder och andra finansiella instrument. Promemorian har tagit ställning för att sådan rådgivning ska anses kräva tillstånd enligt LVPM.

Föreningen ställer sig bakom principen att all individuell rådgivning om finansiella instrument ska omfattas av regleringen i MiFID II genom hänvisning. Detta bör gälla såväl försäkringsföretag som försäkringsförmedlare på samma sätt som fondbolag som ägnar sig åt finansiell rådgivning.

Promemorian föreslår vidare att försäkringsförmedlare ska kunna medges undantag från tillståndsplikt enligt LVPM förutsatt att förmedlaren beviljas sidotillstånd att lämna råd om värdepappersfonder, specialfonder eller vissa AIF:er inom ramen för ett fondförsäkringsavtal eller motsvarande. Försäkringsförmedlarnas möjlighet att motta och vidarebefordra order avseende fondandelar samt ge råd om sådana fondandelar utanför försäkringsavtalen slopas. Förslaget innebär följaktligen en kraftig inskränkning i den verksamhet som försäkringsförmedlare idag kan ägna sig åt.

Det kan ifrågasättas varför försäkringsförmedlarnas verksamhet ska inskränkas i förhållande till dagens verksamhetsområde till att enbart omfatta rådgivning inom ramen för försäkringsavtalet. Denna verksamhet är densamma oavsett om den sker inom ramen för ett försäkringsavtal eller utanför en sådan försäkring och det uppstår inte några andra risker för kunderna förutsatt att försäkringsförmedlaren lyder under samma regelverk. Rätten att medge försäkringsförmedlarna ett sådant undantag följer av MiFID, regeln har inte förändrats i och med MiFID II och någon förändring i denna del tycks inte vara avsedd.

Föreningen menar att promemorian är otydlig i sin beskrivning av vad skälen för att slopa rätten för försäkringsförmedlare att utföra vissa investeringstjänster vad avser fonder är. Promemorian anger att ett sådant tillstånd inte går att förena med krav på tillstånd på investeringsrådgivning (s. 204). Föreningen vill dock framhålla att det i flera andra avseenden medges undantag från LVPM, exempelvis får fondbolag ägna sig åt rådgivning om finansiella instrument efter sidotillstånd och ska i den verksamheten följa regler i LVPM.

Föreningen menar att det av principiella skäl är angeläget att hålla flera möjliga distributionskanaler för fondprodukter öppna i syfte att främja konkurrensen kring fonddistribution och att försäkringsförmedlare därför även fortsättningsvis bör få ta emot och vidarebefordra order samt ge råd om fonder förutsatt att tillämpliga regler i LVPM följs.

Begränsningar och förbud avseende ersättningar till eller från tredjepart

I IDD har regleringen kring ersättningar till tredjepart formulerats annorlunda än i MiFID II. Istället för att som i MiFID II kräva att ersättningar ska höja kvalitén på tjänsten för att vara tillåtna räcker det enligt IDD att tredjepartsersättningen inte har någon negativ inverkan på kvalitén på tjänsten.  Promemorian föreslår att formuleringen i IDD om tredjepartsersättningar införs i stort sett oförändrad.

Promemorian framför att skillnaden mellan formuleringen av inskränkningarna i rätten att ta emot tredjepartsersättningar enbart är av ”principiell och teoretisk art”.  Föreningen delar inte promemorians uppfattning i denna del. MiFID II ställer krav på att ersättningar från tredje part ska höja kvalitén för kunden. Det innebär att reglerna kräver att intressegemenskap uppnås mellan distributören och kunden, d.v.s. att kunden liksom distributören ska få någonting extra som ett resultat av ersättningen. Det motsatta förhållandet, att ersättningen inte får ha någon negativ inverkan på tjänsten, innebär att istället för intressegemenskap förväntas bara avsaknaden av intressekonflikt. Om skillnaden, som promemorian framför, enbart är principiell eller teoretisk skulle heller inte finnas något skäl att göra avsteg från formuleringen i MiFID II.

I diskussionerna kring tredjepartsersättningar har i flera sammanhang framförts att det är angeläget att jämförbara regler införs för alla aktörer som utför samma verksamhet. Detta noteras också i promemorian. Verksamhet i form av distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter måste ur kundens perspektiv anses vara densamma oavsett om det är en försäkringsdistributör eller ett värdepappersbolag som erbjuder den. Föreningen menar att för det fall konsumentskyddet ska vara lägre beträffande ersättningar från tredje part när det är en försäkringsdistributör som förmedlar sparandet än om det är ett värdepappersbolag bör detta tydligt motiveras i förarbetena och följas av en konsekvensanalys.

Promemorian innehåller även ett förslag att införa ett riktat förbud mot så kallade up-front ersättningar. Förslaget syftar till att komma till rätta med en särskilt problematisk form av ersättningar. Föreningen delar promemorians uppfattning att up-frontersättningar bör vara otillåtna. Liksom konstateras i promemorian torde emellertid denna typ av ersättningar vara otillåtna redan enligt IDD:s regler och i ännu högre grad av regeln i MiFID II om att ersättningar måste höja kvalitén för kunden. Att införa ett riktat förbud mot en viss typ av svårdefinierade ersättningar riskerar emellertid att skapa förvirring rörande tolkningen av regeln. Detta blir tydligt i promemorians resonemang där förslaget utformas som ett förbud som samtidigt beskrivs som ”inget absolut förbud” (s. 298). Föreningen menar att en bättre lösning vore att genom förarbetsuttalanden förtydliga att s.k. up-frontersättningar inte kan anses förenliga med kraven på tredjepartsersättningar.

Promemorian anger vidare att innebörden av begreppet ersättning bör ges en vid tolkning och även innefatta betalningar mellan företag i samma koncern. Detta stämmer med hur saken betraktats i diskussionerna kring MiFID II. Promemorian går emellertid längre och menar att koncernbidrag från exempelvis ett koncerninternt fondbolag ska anses omfattas (s. 296). Föreningen anser att detta uttalande tyder på en missuppfattning och måste strykas. Koncernbidrag innebär att vinster kan fördelas inom en koncern så att de hamnar där de gör bäst nytta. Koncernbidrag regleras av aktiebolagslagen och rätten att fördela vinst kan inte begränsas genom förarbetsuttalanden.

Fondbolag och AIF-förvaltare

Promemorian föreslår att fondbolag och AIF-förvaltare som ger råd om fonder ska omfattas av kraven i LVPM inte bara när rådgivningen sker gentemot icke-professionella kunder utan även vid rådgivning om fonderna till professionella kunder. Denna fråga togs upp i behandlingen av MiFID II efter ett påpekande från Finansinspektionen men regeringen valde att inte gå vidare med förslaget eftersom det krävde överväganden som det inte fanns utrymme för inom det aktuella lagstiftningsärendet.

Promemorian konstaterar att samma regler bör gälla i förhållande till alla kunder oavsett om de är professionella eller icke-professionella. För att nå denna slutsats synes emellertid ingen närmare utredning ha gjorts. Visserligen har Fondbolagens förening fått göra en uppskattning av i vilken utsträckning fondbolagen ger råd om fonder och i konsekvensbeskrivningen konstateras att möjligheten inte utnyttjas i någon högre utsträckning. Detta avsåg dock icke-professionella kunder. För att utröna i vilken utsträckning rådgivning sker i relation till professionella kunder krävs dock en mer utförlig undersökning och argumentation. Det uppstår gränsdragningsfrågor mellan vad som är rådgivning och vad som är marknadsföring och eftersom fondbolagen inte haft anledning att överväga om den kontakt de har med professionella kunder är marknadsföring eller rådgivning är det svårt att säga hur en utvidgning av kraven skulle påverka bolagen. Det kan dock konstateras att om kontakter med professionella kunder i samband med fondförsäljning skulle klassificeras som rådgivning skulle den administrativa bördan öka betydligt.

 

FONDBOLAGENS FÖRENING

 

Lena Falk, biträdande chefsjurist


[1] Inklusive premiepensionssparande

[2] Fondbolagens förening remissvar, Värdepappersmarknaden; MiFID II och MiFIR (SOU 2015:2),

 http://www.fondbolagen.se/sv/Juridik/Remissyttranden/2015/Dokument/Vardepappersmarknaden-MiFID-II-och-MiFIR-SOU-20152/

Skriv ut Tipsa om den här sidan